God kväll

Tänkte ge mig på att kort summera säsongen 2013 o berätta lite om nuläget.

Efter en skadefylld säsong under andra halvan 2012, så var förhoppningarna o förväntningarna stora inför 2013. Träningen hade gått bra under vintern, formen var bättre än någosin och med 3-5 rörlighetspass/vecka skulle jag vara redo! Även om jag hade småskavanker under vintern var det inget jag oroade mig för.

Tävlingspremiär blev i Motala, SM över långdistans. Här började problemen direkt, några minuter in på cyklingen började smärtor i rumpan komma, likt i Kalmar 2012. Jag kämpade runt 2 varv (3mil/varv) innan jag insåg det var lönlöst, klev av, bröt ihop o tvingades inse att allt var fortfarande inte som det skulle i kroppen.

Jobbade vidare under sommaren med sittställningen, fick behandlingar av massa olika människor, mer rörlighet o inför Halmstad 70.3 trodde/kände jag att möjligheten fans. Tyvärr, det gick inte här heller, tidigt på cyklingen kom smärtan, slog av på farten men hjälpte föga, fullföljde dock cyklingen o så även löpningen, ville så gärna få ta mig i mål. Det blev en plågsam löpning o väl i mål bestämde jag mig för att aldrig igen ställer jag mig på startlinjen igen om jag tror chansen är stor det inte håller. Sliter både på kropp o psyke.

Här tog jag ett break från träning, åtminstone strukturerad sådan. Åkte på semester o tränade spontant. Kom hem till Ö-loppet, som blev sommarens ”ända” höjdpunkt. Här var det ingen cykel, kände mig oförskämt stark när jag o Ted tassade med täten första timmen. Tyvärr tog värmen lite hårt på Ted o det blev en överlevnadshistoria resten av vägen till mål. Än en gång fick jag inte TA ut mig… i frustration körde jag 2,5h upp o ner på mina rullskidor uppför en 2 kilomter lång backen nästföljande dag, allt för att bara få smaka på känslan att ”gå i mål” ”Ta ut sig totalt”. På rullskidorna fanns inga smärtor.

Hösten fortsatte med behandlingar o tester på cykeln, förhoppningar mot Florida o Mexico fanns (triathlet = de eviga optimisterna), dock insåg jag tidigt att detta aldrig skulle gå.

Slutligen fick min chef mig att besöka Leif Swärd. Jag fick genomföra 2 olika röntgen o lite övningar. Sedan kom domen/diagnosen:        Cam + pincer osteofyt med femuroacetabulär impingement med följande åtgärd: Höftartroskopi bilateralt.

Förenklat: Avlagringar på höftenkammen som gör höften orörlig, Åtgärdas med höftoperation där man bränner bort dessa med laser. Höftens orörliga förmåga ger symtom på rygg,rumpa, lår…

Då det är en privat klinik ligger nu fokus på att hitta ett sätt att finansiera denna dyra operation.

NULÄGE:

Jag fortsätter träna på, fokus ligger på simning, o ironiskt nog (eller kanske ganska självklart) går just nu min svagaste gren mycket bra. Aldrig har jag utvecklats så…. Cykel o löpning går ok, jag kan genomföra distanspass som vanligt, samt hårda, korta intervaller. Så länge intervallerna är 45 – 60 sek så klarar jag mig bra. Dock ingen tröskelträning. Blir även en hel del styrketräning o rörlighet. Jag försöker se det positivt o träningen jag genomför nu passar ju för tiden på året, uppbyggnad!

Fokus ligger som sagt på operation nu, går det som det skall är jag hoppfull att kunna tävla på bra till sommaren. Skulle så gärna få utlopp för det jag känner finns ackumulerat i kroppen… :)

Har hämtat mig lite nu o även om jag dagligen kämpar så skall jag försöka skriva här lite oftare o förhoppningsvis bidra med lite matnyttigt.

Ha de fint

//Oscar