Förra året så gjorde jag en otroligt medioker insats på Alliansloppet och körde oanmäld 16 km med jeanshorts. Det där med jeanshortsen var ett försök att förändra hela sporten och göra den mer folklig. Det hade varit fantastiskt roligt om alla åkte Alliansloppet i jeanshorts.

Jag har inte riktigt koll på hur många mil som jag lyckats samla ihop på mina sponsskidor fårn Alliansloppet, men det blev i alla fall några. Tidigare åkte jag på ett par Everestskidor och det finns lite att orda om hurvida man skall åka på ett darriga, tungåkta och stötiga skidor, jämnför med mina SKIGO XC Carbon. Shit va goa de är att åka på, väldigt dämpad med den halvstyva skidan och bra lager.thorax

En annan sak var de nya stavarna som var bra mycket styvare stavar som jag köpte ett par dagar innan tävlingen och hann köra några kilometer på innan lördagens tävling.

 

Det är svårt att veta hur kroppen skall reagera under solig dag och 48 km tämligen hög ansträningsnivå. Timmarna i Thorax trainer kändes tacksamma i magen och överkroppen, men även stabiliteten i benen.

De två första varven á 16 km gick ganska lätt, så inför det tredje så tänkte jag att jag går på så mycket jag orkar. Tittar man på siffrorna så körde jag första varvet på 50 min, andra på 54 min och tredje på 53 min. Sluttiden 2.37 var jag jäkla nöjd med, målet var 3 timmar så det kändes gött att lyckas överträffa förväntningarna på det sättet.

Nästa helg blir det lite spontant att köra Tjörn Triathlon, en halv IronMan sådär bara en lördag i slutet av augusti.